Tiomila

Sorunda -92 är fastsvetsat i mitt minne för hur trött jag var. De sista kilometrarna gick oerhört långsamt och jag var tvungen att pusta ut i skogsbrynet för att klara av att jogga på upploppet. Efteråt satt jag länge ihopsjunken på en liten campingstol i växlingsfållan innan jag kröp in i bilen och somnade.

Jag missade väldigt mycket förstås. Detta var mycket mer krävande än året innan.